När jag vaknar öser regnet ned, och jag ler. Äntligen får blommor och träd en ordentlig dos med vatten. De börjar anta en brungrön ton, och bladen har här och var veckat ihop sig och dött.

Snickarna gjöt betongformar framför och bakom huset igår som skall hållas våta, så det här vädret är perfekt. Annars hade jag fått spruta vatten på dem hela dagen med jämna mellanrum.

Jag älskar ljudet av regn som möter taket. Det är vilsamt och renande på något sätt. Lite mediativt.

Barnen sover länge och jag passar på att skriva skrivpuffar och dagboksinlägg.
Inatt skrev jag tills klockan två.

Zabine är den som kommer upp sist...tröttmössan min.
    Ikväll åker vi till Hälsingland för att begrava min systers pojkvän, och naturligtvis träffa familjen. Tyvärr blir det bara en snabbis den här gången. Vi måste hem och fortsätta med huset. Jag skall fortsätta med gästhuset, och grävningen bakom för att lägga i platonskiva och försöka rädda det som räddas kan. Tänk att vatten har förmågan att förstöra så mycket. Titta bara på alla katastrofer som varit på sistone.

Nej, nu är det full fart som gäller. Väskor skall packas, kläder provas och disk diskas.
Ha en underbar dag
Kram

Stuta – slag, smocka, aga med ris, käpp, eller handen


Per-erik  tittar med avsky på den välbekanta stut-bänken som står i ena hörnet i skolsalen som en evig påminnelse till barnaskaran vad som händer om man trotsar läraren.
Herr Enoksson stryker det silvriga håret bakåt med en åderfylld, smal hand och följer pojken Perssons blick. Den lilla slyngeln är ett hår av hin, och förtjänar varenda rapp. 
Bänken gick till och med itu sista gången. Mitt itu som om någon högre makt stoppade agan av den lilla pojken.
   Skolans vaktmästare hade lappat ihop bänken, och nu står den på plats. Enoksson grymtar belåtet och tittar på riset som förvaras under katedern. Det kändes tryggt att ha det där, som en osynlig hjälp.



Per-erik studerar lärarens rynkiga ansikte, och minns pappans ord. "Enoksson är en bitter gammal man pojken min. Han lever efter gamla traditioner. Mig slog han också ofta. En lärare skall ha respekt för sina elever, men din lärare är rädd för er. Rädd att bli bortglömd och ensam. Enoksson är känd i hela byn för sina alkoholvanor, och ingen kvinna vill vila i hans bädd. Bakom den timida ytan döljer sig ett odjur."

Per-erik hör inte att Enoksson pratar med honom, och hinner inte ducka för hörrilen som kommer. "Du skall lyssna på mig pojk. Fattar du det? Lyssna och lyda!" Läraren är högröd i ansiktet och skakar i kroppen av ilska och frustration. Han lyfter handen för att utdela ytterligare en hörril...
   Pojken hukar och biter ihop tänderna, beredd på smällen, med ljudet av hans röst ringande i öronen. "jag..." viskar Per-erik och har inte långt till tårarna."Jag menade inte..."
   "TYST ditt lilla skityngel! Jag vill inte höra några..." Enoksson segnar ned på golvet, och barnen ser till sin stora fasa hur han långsamt dör inför deras ögon.