Direktlänk till inlägg 29 juli 2011

Händer

Av Anitha Östlund - 29 juli 2011 07:17

”Det här min lilla älskling, är livets vatten” sade han och kupade händerna, fyllde det med iskallt vatten från källan vi nyss hittat, och sträckte fram det till mig. ”Så här kristallklart och näringsrikt vatten finns det nog inte någon annanstans.” Pappa förde det till munnen och läppjade på det, sedan hällde han resten över sig. ”Du förstår min son, att få färskt vatten som vi gör tillhör inte vanligheterna längre. Fabrikerna som de byggt upp nere i city spyr ur sig gifter som tränger in överallt. Ibland tror jag att de till och med lyckats gå in i människors psyken, men det skal jag låta vara osagt.”

Pappa tog ännu en handfull vatten, och nickade uppmanande till mig att smaka.

Det svaveldoftande vattnet smakade inte alls gott, en bitter, stingande smärta for genom tungan då den mötte vätskan, och jag undrade hur han kunde kalla det gott, men vågade inte ifrågasätta min auktoritäre pappa.

”Nå?” sade han och sökte min blick. ”Vad tycker du?”

”Jag…jag…jag föredrar vårt kranvatten. ” sade jag och tittade ned i backen. En broms satte sig på min bara axel, och tog en bit av mitt kött. ”Aj!” Jag slog i luften efter den.

”Döda den inte, de små djuren har samma rätt att leva som du.” Pappa tittade på bettet och log. ”Den lilla biten hud kan du leva utan, men de måste ha mat för att överleva.”

Jag tittade irriterat på honom, och slog med en hård smäll på låret där bromsen tänkte äta en gång till. ”Pappa, nu går du för långt. En broms är ju ett odjur som skall dödas. Det finns inte en enda positiv sak med en sådan där flygande marodör.”

Han svarade mig inte, bara böjde sig ned för att omständigt med makliga rörelser plocka upp sin ålderdomliga ryggsäck som var både lappad, och våt. ”Det är ingen ide´ att vi fortsätter med det här. Du vill inte lära dig saker längre.” Pappa börjar gå mot stigen som så småningom leder till huset, och muttrar irriterat precis så högt att jag hör orden. ”Ungdomar av idag är bara intresserad av dataspel. Verkligheten skiter de i de små grynen, men en dag kommer Lilleman att ha användning av allt jag lärt honom, en dag…”

noveller

Dela

Bloggutmaning

Kommentarer (0)

Av Anitha Östlund - 8 augusti 2011 17:00

Hittade den här utmaningen på Denise Rudbergs blogg Regler:Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Du får inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! 1. ...

Gräver igen då...

Kommentarer (0)

Av Anitha Östlund - 8 augusti 2011 16:58

Förmiddagen tillbringade jag inomhus med fullt sjå att sära på ungar som åkte ihop i parti och minut. Det är ljudnivå långt över tillåten decibel, och jag tjatar mig blå om att de skall sansa sig. På onsdag är det dags att besöka arbetsförmedlingen...

Skrivprocessen-mina karaktärer lever med mig

Kommentarer (0)

Av Anitha Östlund - 29 juli 2011 07:25

Researchen till min kommande bok har inneburit många timmar i böcker om mördares tänkande, och ett letande efter varför allt går på tok i ett barns liv. De är ju aldrig födda onda utan skapas till det av omgivningen och andra faktorer.Det är åtskilli...

Investera

Kommentarer (0)

Av Anitha Östlund - 29 juli 2011 07:24

Jag investerade i tid med dig Ändrade mitt sätt att vara Köpte kläder jag inte tyckte om Flyttade dit jag aldrig någonsin velat Men trots det ville det sig inte riktigt Mitt hjärta var aldrig med mig på våra vandringar bland eleganta hus, oc...

Liggare

Kommentarer (0)

Av Anitha Östlund - 29 juli 2011 07:22

Liggare – gästbok, logg Ett högt plingande väcker mannen som halvsover i en obekväm trästol som skulle mått bra av en limklick eller två. Han sätter sig upp, och plirar med sömntyngda ögon på kvinnan som står vid disken. Daniel piggnar...

Visa fler inlägg